Poesi är känslornas språk, subjektivt och lika unikt receptbelagt som dina fingeravtryck. Alla kan läsa poesi, skriva poesi och tolka poesi och alla har rätt i sin tolkning.
Poesi är yttrandefrihet och tolkningsfrihet.
Det finns vackra strofer, starka ord och det finns delikata sammansättningar i språk. Poesi är vad du känner och sen kan sätta ord på. Eller åtminstone försöker.
Denna samling hanterar mycket tankar på döden, suicidala föreställningar och kampen om livet. Från början var tanken på att släppa en diktsamling något jag ville göra för att bevisa för mig själv att jag faktiskt kan slutföra något. Dock lämnar jag denna samling minst lika mycket i dina händer i förhoppningen att du kanske finner ord, förståelse, gemenskap eller svar på känslor du burit på ensam alldeles för länge. Att livet är värt att kämpa för.
 
Våga prata om suicidtankar och döden. Våga fråga. Kanske räddar du ett liv, kanske räddar du flera liv som ligger i omloppsbanan.
​
Min poesi är skriven för att hjälpa mig ventilera känslor, tankar och ord jag inte riktigt vetat vart jag ska göra av. När bröstet pulserar fullt och huvudet inte kan förstå, då är det för att språket som hjärtat talat är poesi. När tankarna snurrar är det dags att lägga pennan lätt mot pappret som en nål på en skivspelare. Musiken kommer av sig självt.
 
Det här är min första samling av dikter. Några är från tiden med tonårsångest, tonårskärlek och en känsla av ensamhet omgiven av människor. Några är från vuxenlivet med allt vad en mognad depression, en jakt på lycka och filosoferande kring en diagnos i vuxen ålder innebär.
 
Instagram: @linusskriver
Poeter.se: Honungsgrävling